Kulturella (!?) Kos

Egeiska havet.


Så simpelt och så viktigt i den unga dumma åldern vi lever i - brännan. Solskyddsfaktor noll med kokosolja doftade spännande och vägrade lämna kroppen. Givet!


Charterturisten.

Ja, ja och återigen ja. Samtliga medlemmar i vårt fyra man stora resesällskap är medvetna om att vi svalde all stolthet när vi bokade en resa till Kos. Själv svarade jag Grekland och försökte byta samtalsämne när bekanta innan frågade var någonstans vi skulle. Ungefär som när man som Danderydsbo ständigt säger att man kommer ifrån Norrort eller "strax utanför Täby" för att slippa dömande kommenterar.


Resegänget i Kos Town.


Paradise Beach, den bästa stranden på Kos med klart vatten och långgrunt i minst hundra meter. Solsemester är inte helt fel trots allt.

Men varför bokade vi då en resa till Kos? För att vi med stolthet har barnasinnet kvar och ville avsluta sommaren med lite lagom stök och värme. Kos' position som röjarställe bland svenskar består, men har minskat betydligt senaste åren. För fem år sedan åkte över 10' svenskar hit varje sommar medan det numera rör sig om dryga hälften.


I land på Kalymnos under båtutflykt.


Hotel Oscar. En utslagen resesällskapsmedlem flöt harmoniskt runt i poolen under tredje dagens morgon.

Med facit i hand valde vi rätt. Kos är en liten ö och en vecka var precis lagom. Den oväntat lilla "bargatan" med alla sina osmakliga inkastare av svensk eller brittiskt ursprung och de små trånga barerna med minimala dansgolv som alla pumpade samma musik var perfekt lekplats cirka fem kvällar. Själva Kos Town var klart mysigt och svämmade nästan över av nästan uteslutande bra restauranger. Grekland är inte konkurrent till Italien när det gäller mat, och med den insikten njöt iaf jag till max av souvlakis, tzatziki och andra traditionella grekiska rätter.


Måltiderna är garanterat en av höjdpunkterna på en charter. När en stor del av budgeten läggs på vattniga shots och drinkar som ändå är glömda dan efter känns varje mål så himla värt helt plötsligt.


Grillad halloumi med grekiska grönsaker.

Till skillnad från den genomsnittlige Kosresenären i vår ålder valde vi dock att inte sova bort dagarna, trots eventuell brist på kultur på den karga ön fanns saker att se. Något som ledde till att i alla fall två nätter helt glömdes bort. Utflykten med båt under resans sista dag var en höjdpunkt som gav grekisk mersmak. Öluffning nästa sommar ska bokas!





Den sena timmen gör att jag inte har några exakta siffror på andelen svenskar bland Kosturisterna, men gissningsvis rör det sig om femtio-sextio procent skandinaver. Vilket gjorde att det gick att hitta andra nationaliteter, vi minglade duktigt med England och som till synes ovan även Italien. Något som fick de svenska tjejerna med bartenderambitioner att kännas så himla färglösa helt plötsligt. Och kanske än mer röra upp varför man i hela friden inte pluggat italienska istället för franska. Samt varför man inte från början föddes i Europas galnaste men mest exotiska land...!?


Vad är en charterresa utan förfestande på balkongen? I vårt fall innebar det Jack Daniels och Cola samt inhemska ölen Mythos tillsammans med en välsnickrad playlist på medtagna högtalare. Perfekt att börja med vid åttatiden så aptiten var på topp när det började dra ihop sig till middagsdags vid tio-halv elva.


Den typiska nattklubben på Kos, liten och trång med gäng dansande på bardisken.