fredag 19 december 2008

Snökaos


Seattle i snö.

Jag och Emma befinner oss på Seattle-Tacoma Airport, flyget till Paris går klockan 13.55, vilket för tillfället innebär att det återstår ungefär 13 timmars väntetid. Snön lamslog Seattle totalt, när den passande nog kom häromnatten (tryck här för en talande video). Var och varannan affär och restaurang valde att hålla stängt under dagen, med en ickefungerande snöröjning och branta backar lite varstans rådde totalt trafikkaos. Då den här vargavintern med några centimeter snö, slår alla rekord på över tjugo år, är varken bilisterna eller staten beredd med dubbdäck och vägsalt.

Att ta sig till flygplatsen tog tre och en halvtimme och var ett smärre äventyr. De vanligt ständigt trafikerade gatorna på Captiol Hill var nästan spöklikt tomma, och medan det började skymma frös det till och blev såphalt. Vi lyckades efter en halvtimmes letande fånga en taxi på gatan (telefonbokningar fungerade ej, samt inga Shuttle-bilar var i trafik), få chauffören att svänga förbi vårt hem, där vi rusade upp och snabbt kånkade ner allt bagage för hemresan. Den gula taxibilen med snökedjeklädda bakdäck lyckades med nöd och näppe ta sig ner till Downtown, där vi efter en ångestladdad timme äntligen fick tag på en connectionbuss till flygplatsen. En minst sagt oskön väntan med hemlösa och allmänt suspekta hangarounds all over. Några minusgrader och lätt vind tillsammans med det fuktiga kustklimatet var dessutom svinkall kombination.

Slutsats är som svensk att det är lustigt att ”the best country in the world” inte klarar av att hantera lite snö. Visst, det kom mer än på riktigt länge, men ändå, enligt inhemska källor blir det alltid kaos de vintrar när det kommer snö. Samtidigt kändes det smått obehagligt att inte kunna ta sig någonstans alls, som ett bevis på hur beroende vi är av kommunikationsmedlen.

Övrigt värt att tillägga om den strapatsfyllda dagen var att vi efter osannolikt många om och men lyckades få ut vår deposit på lägenheten (efter en tretimmars promenad och massa checkstrul). Att internetöverföringar av pengar än så länge verkar mindre vedertaget än traditionella checkar känns stenåldern. Skönt nog uppträdde också vår totalt handlingsförlamade och värdelösa landlord på Broadway Appartments hög när vi lämnade tillbaka nycklarna. Lite som att sopa ner den lite mer seriösa image hon försökt jobba på under de senare veckorna.

Signar out och får se om det inte blir en all nighter så att det kan kraschas skönt på morgondagens långflight. Lite lagom hemtrevligt att vara omgiven av så många andra övernattare här på flygplatsen.



Sovande resenärer på Seattle-Tacoma Airport.

tisdag 9 december 2008

Finals-veckan


Rainier Tower, byggt 1977 och mäter dryga 157 meter. Klart säregen design, känns oroväckande att gå för nära byggnaden.


4th Ave Plaza-bygganden med Seattle Public Library i förgrunden.

Seattle-vistelsen börjar närma sig sitt slut. Finals-veckan gör att biblioteket har varit fyllt till gränsen fram till stängning vid 23 senaste dagarna. Börja ana en viss tomhet, när de flesta icke-Washingoninvånare drar hemåt direkt efter sin sista exam. Ingen officiell sista festhelg innan jul inte.


Columbia Tower. Denna Seattles högsta byggnad blev klar 1985 och är 284 meter hög. Har fortfarande flest våningar i USA, utanför NY City, med sina 76 våningar. Rykten säger att man hyrde ut till för många företag under byggnationerna, vilket innebar att man den planerade takhöjden fick sänkas då man inte fick överskrida den uppmätta höjden för att få plats med några extra våningar.

Passande nog har jag själv enbart en final exam, hade löpande quizes i min PoliSci-klass. Redovisade mitt slutprojekt i fotoklassen idag, publicerar några bilder här ovan och nedan.


Smith Tower, Seattles första skyskrapa, byggd redan 1914. Faktum är att byggnaden var den högsta byggnaden i USA utanför New York City när den byggdes. I Seattle var den högst ända fram tills Space Needle byggdes 1962.


Några av staden få skrapor som känns lite europeiska/kanadensiska.


Känns klart mer amerikanska.

Vill passa på att göra en sista spaning. Tänker på UGS-kängan som måste få hängas ut. Boots-modellen är rena standardkängan för tjejer här, lite som Timberland-dominansen på högstadiet. Färgerna varieras från klassisk mörk och beige till lila och rosa. Utan att försöka inta rollen som någon manlig Blondin-Bella och fälla utlåtanden - trycker jag på likheten mellan detta fenomen bland skodon och klassiska moon-booten. Eller hette det Snow Joggers?


Heta skodon båda två, UGG till vänster och Moon Booten till höger - jag har svårt att se skillnad.

Mersmak för USA


Den här härligt ärrade AC Cobran (289, årsmodell '64) är i originalskick tillbringade en del av 70-talet utomhus under en presenning. Mätarställningen visar 36 000 miles, och ska stämma enligt bilens andre ägare. Bilderna kommer från en mkt läsvärd artikel om bilen.

Efter dryga tre månaderna i Staterna vill jag se mer av det här landet! Gärna i form av en roadtrip med utgångspunkt i Californien med fordonet ovan. Cruisande på fyrans växel in i Nevada på väg mot solnedgången eller något annat härligt klyschigt...


Inga kromekerhjul här inte! V8an på 4,7 liter är fortfarande i princip orörd. När bilen lämnade Shelbys lokaler 1964 sades den producera 271 hästar. 0-100 km/h på 5,8 sek och kvartsmilen på 13,8 sek skäms inte för sig på en över fyrtio år gammal bil.


Välpatinerad interiör. Ratten är bara så rätt! Samt den härligt bruksiga korta växelspaken tillsammans med de nätta varv- och hastighetsmätarna.

torsdag 4 december 2008

Det lackar mot jul...


Julgranen nere på stora torget vid 4th & Pine. Samt Macey's julpyntning i bakgrunden.

...vilket innebär att det just nu är sista morgonen den här terminen jag går upp svintidigt för min Poverty, Race & Class med start 07.45. Sitter som vanligt och tittar hålögt ut över svarta Broadway och skymtar fötterna på han hemlöse killen som sover i en dörröppning mitt över gatan. No more early wake ups next semester!

onsdag 3 december 2008

Thanksgiving i Minnesota


Här bodde vi, i ett av St Pauls bostadsområden. Med en femtiotalsjänkare på bilden, hade den lika gärna kunnat varit gammal, området gav mig en lätt nostalgisk känsla. Typ så här blev resultatet av landets ekonomiska uppsving under femtiotalet.


Emmas morfar och mormor.


Lång familjemiddag!


Uncle Tom och Grandpa George i samförstånd.

Thanksgiving känns som högtid smått europeisk, eller i alla fall inte så amerikansk. Konceptet är ganska enkelt, man tar tre dagar off, stänger in sig med släkten och äter kalkon. Ok, visst bjuder denna helg på några amerikanska attribut. Likt svenskars obeskrivbara hängivelse till Kalle Anka på julafton tittar en stor del av jänkarna på årliga football games under själva huvuddagen, torsdagen. Och när kalkonen är uppäten och torsdagen lider mot slut gäller det gå tidigt tills sängs. Dagen därpå är det nämligen ”Black Friday”, årets kanske största shoppingdag med reor överallt. Så visst är Thanksgiving delvis amerikanskt (dvs. kommersiellt och TV-inspirerat).

Mall of America. Trots att det fruktansvärt stora köpcentret byggdes för nästan tjugo år sen, ska det tydligen fortfarande vara det största i USA. Har inte stenkoll, men rykten säger att det var störst i världen innan Dubai drabbades av sin byggnads-hybris. Personligen är jag fascinerad över att man lagt underverket i mitt i the Midwest...

Trots det eviga påminnandet om att ekonomin är totalt körd i botten, shoppade amerikanerna duktigt under årets svarta realisationsdag. I New York var köptrycket så stort att en säsongsarbetare på Walmart, med det otacksamma jobbet att öppna dörrarna vid 05.00 på morgonen, omkom. I sin jakt på reafynd trampade det köpstinna morgonfolket ner den stackars unge mannen på väg in i lågpriskedjan.

Jag och Emma drog till the Twin Cities, Minneapolis-St Paul, beläget i the Midwest, Minnesota. Min första Thanksgiving tillsammans med Emmas morbrors familj gav mersmak. Lugnt umgänge hemma samt en rejäl släktmåltid på kvällen. Stuffingen till kalkonen var farligt god och stämningen genomgående på topp. Att vi sen skippade shoppinghetsen på Black Friday kändes också tryggt.

Mall of America kändes lite som ett Borlänges Kupolen ggr 30.


Julpyntandet har börjat!

Jämfört med Washington state kändes Minnesota extremt platt. Och kallt. Temperaturen låg strax över nollan, på inlandsmanér bjuder Minnesota på stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Lika platt var även bebyggelsen, inga skyskrapor i närheten av Seattle. Utan att rikta någon kritik uppfyllde min korta visit i Minnesota mer bilderna av vad som är typiskt amerikanskt än Seattle. Något jag tolkar som ett bevis på Seattle som stad verkligen är en av de riktigt charmiga platserna i USA.

måndag 1 december 2008

Sunny city!



Jag må ha sagt det en massa gånger redan, men passar på än en gång: att det regnar konstant i Seattle är en myt! I alla fall den här hösten, så här skönt och vackert var det förra veckan. Klart och till och med en glimt av Mt Rainier. Det behövdes, för lagom till Thanksgiving-ledigheten drog jag och Emma till Minnesota där det var rena Sverigevintern. Återkommer med ett inlägg om vistelsen där, går just nu in i sista få dagarna av plugghets innan terminen trappar ner.


Utsikt från Harbor View.


Notera silhuetten av Mt Rainier i bakgrunden. Helikoptern tjänstgör vid sjukhuset vid Harbor View.