Halloween imorrn!

Emma tar första bilden med sin nya kamera, kanske kommer jag börja figurera på bild i framtiden. Assecoaerna: Quaker's härliga instant oatmeal och Florida's Natural Premiums apelsinjuice, första gången sen vi anlände som jag inte köper Tropicana. Hursomhelst två grundstenar till en bra frukost, bagels inte inkluderade.

Så då är det äntligen dags att få se va Halloween verkligen är. För här verkar det garanterat vara något som går bortom den komersiella köpfest vi alltid beskyller traditionen att vara hemma. Mina klasskompisar har pratat utstyrslar för spektaklet i veckor, medan jag försökt fiska fram vad man mer gör... Ja, man klär ju ut sig, får jag till svar. Några speciella lekar eller övriga traditioner man gör? "Yeah, you dress up in those funny costumes, you know, and last year I was..."

Alltså är det upp till bevis imorgon, jag förväntar mig nåt mer än enbart den här utklädnadshysterin. Som regel verkar det gälla som kille att klä ut sig så dumt som möjligt, jag ska krypa in i en Stålmannendräkt med tillhörande lösmuskler. Tjejerna ska anspela mer på sex och synd, i stil med sjuksköterska eller naughty schoolgirl. I övrigt har jag fått uppfattningen av det är som vilken annan fest som helst, om än större och mer uppståndelse kring. Vi får se. Efter imorrn...

Btw, lustigt nog hör jag lite gamla svenska röster utifrån vardagsrummet nu, min kulturella flickvän som kollar "Sjunde inseglet" med sin amerikanske kompis Andy. Haha, skämt åsido så är det faktiskt Andy som tagit med rullen, ett bevis på Ingemar Bergsmans storhet här samt Andys klart entusiastiska filmsmak!

Lake Union

En klar och fin dag, men som vanligt ganska disigt; inget Mt Rainier syntes.


Cirka en halvtimmes promenad från vårt näste på gränsen mellan First Hill-Capitol Hill till avgångsplatsen, Lake Union Park, strax nordväst om själva Downtown.


Emma har förmånen att ha både svenskt och amerikanskt medborgarskap.


Smidig lösning alla i storstaden vill ha båt i de relativt lilla vattnet, stapla dem på varandra!


Det var nästan bara vi på båten.


Klassisk stadssilhuett, samma vinkel som en av de första bilderna som publicerades i bloggen och som används som sidhuvud.

Publicerar några bilder från en båttripp på Lake Union, den stora "insjön" som ligger i Seattle, norr om Downtown. Den lilla turistbåten innehöll oss och fem turister samt en mkt pratglad skeppare som varvade klassiska hits i stil med Beach Boys samtidigt som han bjöd på kuriosa om stan. Vi spottade bl.a. huset som användes till inspelningen av rullen "Sleepless i Seattle", som jag ironiskt nog fortfarande inte har sett. Lördagen bjöd i övrigt på helt fantastiskt väder...


Stans mysigaste bostadsområde!


Mkt uppfinningsrikedom bland alla de flytande kåkarna.


The Sunday Ice Cream Cruise kallas turen med den här lilla båten som avgår från Lake Union Park och håller på i upp mot en timme.







Den här charmiga kåken användes vid inspelningen av "Sleepless in Seattle" från 1993 med Tom Hanks och Meg Ryan. Antar att Tom Hanks, som deprimerad änkling stod ute på framsidan och tomt tittade på den mäktiga stadssilhuetten medan påhittige 8-årige sonen slår en signal till radion och berättar hur knäckt farsan är.


Enligt uppgift från dagens pratglade kapten får man hosta upp kring sex-sju miljoner om man vill bo i ett av flytande husen.


Utbrett båtliv!


Bakom pontonplanet skymtas Bill Gates pontonbåt med stor helikopterplatta.

No drugs and alcohol until you're 21 (??)

I USA måste man vara 21 år för att köpa alkohol, en jämförelsevis hög ålder. Empirin har visat att den generella kontrollen överlag är stenhård, svenska körkort accepteras bl.a. inte alls ("eeh, so what is this?" replik: "I'm not sure if you've heard of it, but there is actually kind of something, kind of somewhere, called the European Union."). Så den restriktiva statliga regleringen verkar alltså fungera hela kedjan ner, risken att mänskliga faktorn släpper genom törstiga underåriga pojkar och flickor verkar hyfsat låg.

Men som bekant leder ofta hårdare regler till att en allt större skara tenderar att hitta sätt att kringgå dem. En av mina bästa kompisar här fyllde nyligen 21. Jaha, ja, men då kan han ju sluta klaga och börja gå på nattklubb och köpa alkohol? Felet är bara att han inte får dricka eftersom han går på rehab efter ett flera år långt alkohol och drogmissbruk. Rehabiliteringen fick han möjlighet att genomgå för att hans föräldrar lyckligtvis förser honom med sjukförsäkring...

Utan sjukförsäkring hade han ju istället kunnat firat sin 21-årsdag med att slänga sitt tionde falskleg, köpa en pava Jack Daniels och skölja ner vilket preparat han nu kommit över hos nån av sina lokala drugdealers...

Presidentvalsracet - mindre än 2 veckor kvar!

Korsningen nedanför bostaden på Broadway & James St, ständigt flöde dygnet runt.Vilken situation kommer uppstå när valet är klart och presidenten utsedd? Vakuum eller tvärstopp om McCain/Palin kammar hem segern?

Presidentvalet är mindre än två veckor bort nu! Det känns det som det var flera år sen jag lyssnade till tidiga Obama-tal nattetid i korridoren genom Niklas Lundengårds dörr i Studentstaden 22 i Uppsala...

Sitter för tillfället inte inne på några exakta siffror på vad presidentvalskampanjerna gått loss på hittills (men tryck HÄR för exakta och bra siffror), men även om det rör sig om monumentala belopp lyfte jag på ögonbrynet över en delsumma imorse. För att skohorna in Sarah Palin i rollen som hipp och folklig vicepresidentkandidat, vilket trots ett enormt ickesinande medieuppbåd gått helt okej, sköt republikanerna till $150 000 i bidrag för en total make over av familjen Palins garderob. Jag tycker det hela känns härligt motsägelsefullt då syftet var att stärka hennes folkliga image. Men eftersom hon gjort sig känd som hockeymamman från Alaska världen över verkar förfiningen av hennes stil lyckats. Vilket jag mkt löst tolkar som att simpla och stilrena kläder (med svenska mått mätt) förhoppningsvis slår bredare även i USA. Chanserna för stora massan är dessutom goda, spånar jag patriotiskt vidare, då H&M expanderar på bred front här.


Sarah Palin back in the days! Året var 1984 när den här donnan var rankad som snyggast i lilla staden Wasilla i Alaska. För att kontrollera dåtida konkurrenter på skönhetsarenan, samt köra en frisyrcheck hittade jag den här bilden...


Likhet finns, om än inte slående..? Och ja, jag är högst medveten om att bilden är ett år äldre än den på Palin.

Fenomet Palin kan diskuteras till det oändliga, från de skrämmande färska Youtube-videos där hon uppvisar både retorisk osäkerhet och löjeväckande kunskaper till den självsäkra Palin i senaste debatten mot Joe Biden. I en tid när republikanerna till stor del knipt över de mer blåögda väljarna tror jag att hon går hem klockrent, oavsett vad alla oräkneliga tidingsklipp sagt och inte sagt om henne. Självsäker kvinna av folket med djupt rotade värderingar i amerikanska samhället, som abortmotstånd och stark kristen tro lär uppfattas som klockrent obehagligt många. Så vi får se om inte Sarah Heath Palin befinner sig kittlande nära ansvaret över 301 000 miljoner människor inom tolv dagar. Extra intressant för mig som bor i Seattle och umgås med studenter, där en röst för Obama är lika självklar som det är att åka bil överallt här.

Kommer det utfärdas någon form av kollektiv sorgavblåsning på universitetet om McCain/Palin kammar hem segern?

Rainy city?

Seattle University, kl. 07.35. Har börjat vänja mig vid att gå upp i ottan, min PoliScie-class går tisdagar och torsdagar mellan 07.45 och 09.50.

Snabb uppdatering, alla hemifrån och alla här pratar om regnet i Seattle. Men var är det? Enligt hörsägen regnade det 33 dagar i sträck förra året. Den här tisdagen var hur skön som helst med sol och upp mot tolv grader. När kommer det stora skyfallet?


Nerförsbacken till universitetet hemifrån, Cherry St. i varmt solsken.


Regnmoln?


Solnedgång vid halv sju-tiden. Nere på Broadway, precis under vårt fönster.

Sleepless in Vancouver!

I fredags lyckades jag och Emma genom total fokus och precision ta oss till University of Washington med den värdelösa kollektivtrafiken. Där slöt vi upp med totalt tio andra studenter, kompisar till min Snerikes-vapendragare Charlotta Forss. Någon timme senare var alla inpackade i de två bilarna och färden mot Kanada och Vancouver började.

Det var inte så himla nära som alla hade antytt, tror vi höll på i nästan fyra timmar totalt, inkluderat med cirka fyrtio minuters gränsstrul. Gruppens tysk, Friedemann, dök upp med en svartvit kopia av überviktiga DS-2019, en synnerligen tråkviktig papperslapp full med stämplar och signaturer, men som tur var slapp vi lämna honom i den sterila gränsbyggnaden på internationellt område.


Vancouver.


Bron (Aus), Friedemann (Ger), Becky (Aus) och Laura (UK).


De typiska glasskraporna.


Äntligen lite bebyggelse som andas någon form av kultur, kändes som det fanns mer sånt än i Washington. Vi bodde på ett hostel som låg mitt i city, skönt att kunna kamma hem medlemsbonusen från Svenska Turistföreningen, haha...


Emma!


En penthouselya i ngn av de här kåkarna med utsikts mot vattnet tar jag gärna mot.


Merparten pustar ut (Becky och Laura somnade?) efter lördagsnatten.





Jag bespar eventuella bloggläsare från någon mer utförlig beskrivning av Vancouver, vi var där för kort tid för att få ngn riktig uppfattning. Men i korthet kändes stan så mkt mindre än Seattle, mindre gator och mindre affärer. Men samtidigt fanns det massor med enorma byggnadskomplex, nästan uteslutande i glas och klart mindre pråliga än de blanka byggnaderna i Seattle. Till skillnad från i Seattle verkade privata bostäder till större del ligga i skyskrapebyggnader med stora balkonger. Överlag bjöd stan på en lugnare och friskare känsla, vilket förstärktes av de vackra höstfärgerna.


Robert från Värmdö & Byron från Hongkong.


Yigit från Turket, graduate student i business.


Friedemann bjöd på några av helgens härligaste och största leenden!


Alltid gött att hänga med Lotta :)


Solnedgång vid Stanley Park i norra Vancouver, ligger precis vid havet.


Robert och André.


En av två tama tvättbjörnar vi stötte på vid ett kafé vid en utsiktsplats. Tog ett tag innan jag kom på vad djuren kallades. Lemur?


Lunch lördag. Så enkelt och så gött, en redig burgare och en sval Corona (första uteölen på månader).


Höst i Vancouver.


Tolv personer är tolv viljor - men några större splittringar blev det inte.


Gott om Porschar även i Kanada. Även om det här med 98% sannolikhet rörde sig om ett Volkswagenbygge. Porsche 356 Speedster förblir dock en av historiens vackraste bilar.


Helgens enda uppenbara hemlöse(a?). Här behövde han iaf inte trängas med andra utslagna som i Seattle.


Sen middag första kvällen.

Lördagskvällen innehöll terminens första utgång för mig, Vancouver har ju som bekant 18 år för att köpa alkohol och röja på nattklubb. Vi inledde festkvällen med förfest i vår hostelrum, lätt känsla av Tallinnfärja.

Förfest i vårt långsmala britsrum, Bron fotar.

Ja, ännu ett bevis på att folk från Skandinavien inte tillhör de som spottar i glaset. Tror kvällens rekord i att skölja ner 33 cl Carlsberg låg strax ovanför fem sekunder.

Oklart vem som styrde, men efter förfesten begav sig hela ligan (vilket bara det i sig torde vara en bedrift) till Ginger 21, halvhajpat ställe med om än inte lång så i alla fall långsam kö. Innan jag släpptes in i lokalen, efter att ha visat pass, blev jag snabbt kroppsvisiterad och sen fotograferad innan trenchen togs emot av garderobsflickan. Trots några goda öl och GTs i kroppen började jag tänka i integritetsbanor, om det inte kändes kränkande så var proceduren i alla fall en riktigt stämningsdödare. Men, men – fel kväll att hänga läpp på såklart, och med hela helggänget inne på samma ställe öste vi på duktigt. Så himla skönt att beställa shots och VodkaRedbull, försöka lösa värdsliga problem med de partyglada och äntligen få shejka till lite skön house. Lyckades även snylta mig upp på den synnerligen modesta vip-hyllan, flashbacks till gymnasieutgångar på gamla Candy Room på Smålandsgatan...

En del av ligan på Ginger 21.

Bron fotar. Oklart hur många bilder gruppens tjejer lyckades ta, men jag tillhörde för ovanlighetens skull de som nyttjade kameran minst.

Friedemann.

Var en klockren utgång!

Vid hemgång tappade jag för ett ögonblick bort helggänget och befann mig plötsligt bland bullriga kanadensare som direkt döpte mig till ”Gus”, [guuuus] efter ngn karaktär i Topgun (?). Killen jag bondade med förklarade att han vara plumber och att nu djävlar skulle vi på efterfest. Vidare hann han förklara att kröka med sina vänner och NHL-laget Calgary var det bästa han visste. Sen totalsågade han några svenska hockeyspelare, bland annat ”Marcus Naaasloond”. När jag tog upp det alltid efter utgång så heta ämnet fyllemat, drog han med mig till sitt favoritställe och drog in en hink med ”fries, cheese and gravy”, såklart the large size. The best you can have man, hojtade han och introducerade mig för sin fem år äldre flickvän samt bror; inte konstigt att jag kände mig hedrad! Måste se erkänna att gravyn, brunsåsen, smakade riktigt gött. Innan jag lyckades tala mig ur deras efterfestplaner (genom att dra en vals om att min flickvän hamnat på fel efterfest med en påhängsen utbytesstudent jag skulle nita(?)), droppade någon en kommentar om min sjal och jag när jag snabbt påpekade att jag absolut var motsatsen till ett ”fag”, fick jag flera sköna dunkar i ryggen av min polare i gruppen:

”Of course you’re not a fag, Guuus!”. Det utlåtandet från en stor en tvåmeter lång kanadensisk rörmokare i 25-årsåldern kändes bra, kommer leva på det länge och spola alla tankar på att nånsin lägga min svenska stil på hyllan i Seattle…

Söndagens hemresa gick ganska segt efter de två sena kvällarna. Känns dock bra att äntlingen (nästan)kunna anspela lite till bloggens namn, för vistelsen blev mkt sleepless. Helgens kanske lustigaste upplevelse var när brasiliansk-tawainesiska Sunny drog igång gamla B-rullen Hundtricket med Alexander Skarsgård när vi satt i kön vid gränsen till USA. Hon hade flera svenska kompisar vid University och Washington, tog en svenskakurs(!) och hade varit på besök flera ggr i Sverige. Hennes fascination för Sverige visste inga gränser, i hennes Ipod dök det upp alltifrån Roxette-låtar till svenska reklamklassiker. Så skön kontrast till alla jänkare som blandar ihop Sverige med Schweiz...



Ford Mustang Cabriolet '65-67 med flera härliga Shelby options. Stod parkerad vid en mack någon mile efter gränsen till USA. Så då var vi tillbaks i härliga Staterna för att tillbringa ytterligare några månader här innan det bär av utomlands nästa gång.