Det var inte så himla nära som alla hade antytt, tror vi höll på i nästan fyra timmar totalt, inkluderat med cirka fyrtio minuters gränsstrul. Gruppens tysk, Friedemann, dök upp med en svartvit kopia av überviktiga DS-2019, en synnerligen tråkviktig papperslapp full med stämplar och signaturer, men som tur var slapp vi lämna honom i den sterila gränsbyggnaden på internationellt område.
Vancouver.
Bron (Aus), Friedemann (Ger), Becky (Aus) och Laura (UK).
De typiska glasskraporna.
Äntligen lite bebyggelse som andas någon form av kultur, kändes som det fanns mer sånt än i Washington. Vi bodde på ett hostel som låg mitt i city, skönt att kunna kamma hem medlemsbonusen från Svenska Turistföreningen, haha...
Emma!
En penthouselya i ngn av de här kåkarna med utsikts mot vattnet tar jag gärna mot.
Merparten pustar ut (Becky och Laura somnade?) efter lördagsnatten.
Jag bespar eventuella bloggläsare från någon mer utförlig beskrivning av Vancouver, vi var där för kort tid för att få ngn riktig uppfattning. Men i korthet kändes stan så mkt mindre än Seattle, mindre gator och mindre affärer. Men samtidigt fanns det massor med enorma byggnadskomplex, nästan uteslutande i glas och klart mindre pråliga än de blanka byggnaderna i Seattle. Till skillnad från i Seattle verkade privata bostäder till större del ligga i skyskrapebyggnader med stora balkonger. Överlag bjöd stan på en lugnare och friskare känsla, vilket förstärktes av de vackra höstfärgerna.
Robert från Värmdö & Byron från Hongkong.
Yigit från Turket, graduate student i business.
Friedemann bjöd på några av helgens härligaste och största leenden!
Alltid gött att hänga med Lotta :)
Solnedgång vid Stanley Park i norra Vancouver, ligger precis vid havet.
Robert och André.
En av två tama tvättbjörnar vi stötte på vid ett kafé vid en utsiktsplats. Tog ett tag innan jag kom på vad djuren kallades. Lemur?
Lunch lördag. Så enkelt och så gött, en redig burgare och en sval Corona (första uteölen på månader).
Höst i Vancouver.
Tolv personer är tolv viljor - men några större splittringar blev det inte.
Gott om Porschar även i Kanada. Även om det här med 98% sannolikhet rörde sig om ett Volkswagenbygge. Porsche 356 Speedster förblir dock en av historiens vackraste bilar.
Helgens enda uppenbara hemlöse(a?). Här behövde han iaf inte trängas med andra utslagna som i Seattle.
Sen middag första kvällen.
Lördagskvällen innehöll terminens första utgång för mig, Vancouver har ju som bekant 18 år för att köpa alkohol och röja på nattklubb. Vi inledde festkvällen med förfest i vår hostelrum, lätt känsla av Tallinnfärja.
Ja, ännu ett bevis på att folk från Skandinavien inte tillhör de som spottar i glaset. Tror kvällens rekord i att skölja ner 33 cl Carlsberg låg strax ovanför fem sekunder.
Oklart vem som styrde, men efter förfesten begav sig hela ligan (vilket bara det i sig torde vara en bedrift) till Ginger 21, halvhajpat ställe med om än inte lång så i alla fall långsam kö. Innan jag släpptes in i lokalen, efter att ha visat pass, blev jag snabbt kroppsvisiterad och sen fotograferad innan trenchen togs emot av garderobsflickan. Trots några goda öl och GTs i kroppen började jag tänka i integritetsbanor, om det inte kändes kränkande så var proceduren i alla fall en riktigt stämningsdödare. Men, men – fel kväll att hänga läpp på såklart, och med hela helggänget inne på samma ställe öste vi på duktigt. Så himla skönt att beställa shots och VodkaRedbull, försöka lösa värdsliga problem med de partyglada och äntligen få shejka till lite skön house. Lyckades även snylta mig upp på den synnerligen modesta vip-hyllan, flashbacks till gymnasieutgångar på gamla Candy Room på Smålandsgatan...
Bron fotar. Oklart hur många bilder gruppens tjejer lyckades ta, men jag tillhörde för ovanlighetens skull de som nyttjade kameran minst.
Var en klockren utgång!
Vid hemgång tappade jag för ett ögonblick bort helggänget och befann mig plötsligt bland bullriga kanadensare som direkt döpte mig till ”Gus”, [guuuus] efter ngn karaktär i Topgun (?). Killen jag bondade med förklarade att han vara plumber och att nu djävlar skulle vi på efterfest. Vidare hann han förklara att kröka med sina vänner och NHL-laget Calgary var det bästa han visste. Sen totalsågade han några svenska hockeyspelare, bland annat ”Marcus Naaasloond”. När jag tog upp det alltid efter utgång så heta ämnet fyllemat, drog han med mig till sitt favoritställe och drog in en hink med ”fries, cheese and gravy”, såklart the large size. The best you can have man, hojtade han och introducerade mig för sin fem år äldre flickvän samt bror; inte konstigt att jag kände mig hedrad! Måste se erkänna att gravyn, brunsåsen, smakade riktigt gött. Innan jag lyckades tala mig ur deras efterfestplaner (genom att dra en vals om att min flickvän hamnat på fel efterfest med en påhängsen utbytesstudent jag skulle nita(?)), droppade någon en kommentar om min sjal och jag när jag snabbt påpekade att jag absolut var motsatsen till ett ”fag”, fick jag flera sköna dunkar i ryggen av min polare i gruppen:
”Of course you’re not a fag, Guuus!”. Det utlåtandet från en stor en tvåmeter lång kanadensisk rörmokare i 25-årsåldern kändes bra, kommer leva på det länge och spola alla tankar på att nånsin lägga min svenska stil på hyllan i Seattle…
Söndagens hemresa gick ganska segt efter de två sena kvällarna. Känns dock bra att äntlingen (nästan)kunna anspela lite till bloggens namn, för vistelsen blev mkt sleepless. Helgens kanske lustigaste upplevelse var när brasiliansk-tawainesiska Sunny drog igång gamla B-rullen Hundtricket med Alexander Skarsgård när vi satt i kön vid gränsen till USA. Hon hade flera svenska kompisar vid University och Washington, tog en svenskakurs(!) och hade varit på besök flera ggr i Sverige. Hennes fascination för Sverige visste inga gränser, i hennes Ipod dök det upp alltifrån Roxette-låtar till svenska reklamklassiker. Så skön kontrast till alla jänkare som blandar ihop Sverige med Schweiz...
Ford Mustang Cabriolet '65-67 med flera härliga Shelby options. Stod parkerad vid en mack någon mile efter gränsen till USA. Så då var vi tillbaks i härliga Staterna för att tillbringa ytterligare några månader här innan det bär av utomlands nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar