Den nya riktiga kompisen är mobiltelefonen.
Du ser det jämnt och ständigt. Ett frenetiskt knappade och en död blick på en iPhone - jag talar om personen mittemot dig på tunnelbanan, stående bredvid i rulltrappan eller i apatiskt blippande i kön på Ica. Med största sannolikhet är det även dig själv jag talar om.
Du ser det jämnt och ständigt. Ett frenetiskt knappade och en död blick på en iPhone - jag talar om personen mittemot dig på tunnelbanan, stående bredvid i rulltrappan eller i apatiskt blippande i kön på Ica. Med största sannolikhet är det även dig själv jag talar om.
För någon timme sen publicerade DN en artikel som slår fast att "Mobiltelefonen dödade konsertdansen" och än en gång kände jag att det har gått för långt. Nu dansas det inte längre på konserter eftersom folk filmar, twittrar, sms:ar, wappar (eller det gör man kanske inte längre!?) och tar bilder istället. Ja, och framförallt för att de är vansinnigt rädda om sin iPhone 4 som vissa gladeligen slantat upp 10 000 spänn för att köpa och kringgå sin låsta "tråk-mobiltelefon".
Vi lever inte längre för stunden, vi tycker inte längre att det är viktigt att uppleva någonting när det faktiskt händer. Att leva i stunden har omdefinierats och inträffar numera när vi sitter framför Facebook och publicerar bilderna och filmerna vi tog från någonting vi missade att uppleva. Ja, eftersom vi var i fullfärd med att fånga det just då.
Vår nya riktiga kompis är mobiltelefonen - och de gamla mänskliga relationerna sköter vi bekvämt genom sociala medier, sittande ensamma i full fart med att uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar