På väg mot fördärvet

Nutidsmänniskan – hemma själv på sin kammare. Gärna nätdejtande där hon med tyskt industriell precision prickar exakt hur just hon själv är för att på så sätt hitta en annan som är "the perfect match". Att ge med sig, vika sig för kollektivet och hitta nya helt otippade sidor hos sig själv är så mycket igår…

Fasen att vi ska vara så himla individualistiska idag. Förutom att vi blir alltmer ensamma och för stunden konsumerar heminredning till max för att bäva ensamhetsångesten leder det till att vi ställer allt högre krav på det "professionella samhälle". Reflekterat av den alltid lika eminente Calle Norlén i fredagens upplaga av Spanarna.

Enskilda aktörer som partier och artister är tvungna att gå ihop i allianser eller tvingas ihop i dåligt synkade festivaler – ensam är inte längre stark för eliten. Den egensinnige konsumenten ska prompt konsumera enbart sina favoritnöjen närhelst han känner för det.

Valfriheten ska ju alltid gå först, men onekligen tror jag vi blir sämre på att kompromissa. Och det är ju just det som är hela grejen med politik – särskilt åsiktspaketen som de enskilda partierna presenterar. Varför ska man ens bry sig om partipolitik när man kan driva massa singelfrågor på egen hand i de så omtalade sociala medierna (som i realiteten ändå ingen egentligen gör, förutom de redan traditionellt politiskt inbitna...). Hur ska det ens kunna finnas något samhälle när alla privata medborgare strävar åt sina egna högst personliga håll, ovilliga att behöva anpassa sig efter andra och svälja sånt man ju faktiskt inte riktigt helt och hållet gillar.

Den individualistiska valfriheten driver oss sakta men säkert mot fördärvet. Det känns bra att få svamla och skandera lite storslaget så här på söndagskvällen när man ändå sitter med en sur uppstötning i käften på grund av medias uppblåsta valhets. Skönt nog är det snart över och jag hoppas på en lång och mycket passiv tomhet dagarna efter valdagen. Eller valdagen, den finns ju i praktiken inte längre, nu när alla helt sonika ska gå och rösta precis när de just själva känner för det. Det faktumet tillsammans med den ständiga uttröttande (och statistiskt osäkerställda) valbarometern betyder att det fördömda valet redan är avgjort!