måndag 22 september 2008

Första fredagen och spännande människor


Seattle.

I fredags blev vi ett ganska stort gäng som slöt upp på The Red Robin, ett skönt hamburgerställe nere vid vattnet i Seattle, smått identiskt med Friday’s. En radda nationaliteter fanns representerade, själv hade jag turen och hamnade mitt emot Robert, en pigg artonåring från Uganda som för första gången lämnat sin hemkontinent och ska plugga business här.” So Gustaf, tell me what’s Sweden like, droppade Robert när vår dricka (alkoholfritt, men självklart med fri påfyllning av valfritt läskeblask) precis kommit in. Inte så oväntat hade han ytterst vag koll, och undrade om vi som Uganda också hade varit en engelsk koloni. Samt om vi nu händelsevis råkade ha ett eget språk.

Hans egen inställning till livet i allmänhet och sina studier i synnerhet syntes mkt seriös, han var en av få som hade haft både turen och samtidigt möjligheten att komma så långt att han fått stipendium att åka och utbilda sig i Seattle för att sedan återvända och ”serve my country”. Jag uppfattade det som att det ugandiska skolsystemet var fullt av knappa kvoter och turordningar för vilken skola man placerades i och hur goda ens karriärmöjligheter såg ut. Men överlag var Robert mkt positiv över sitt lands utveckling, trots en kvarhängsen nuvarande president och Afrikas utveckling i stort, han var påläst och drog upp lite positiv statistik. När vi kom in på demokratiska val, tog jag som godtrogen moralsvenne och med delkursen Demokratins problem i bagaget, upp hur valen fungerar. Robert menade utan att blinka att det ju förekommer lättare fusk i de flesta demokratiska val världen över. Jag kände att en grundlig redogörelse över svensk politisk historia var överflödig, och nickade instämmande och högg in på nyanlända hamburgaren.

Uppladdningen på Red Robin avslutades inte som i tidigare svensk anda med en explosiv utgång då merparten av gänget (mig själv inkluderad) snarare hänger på nattöppna Subway än hippa nattklubbar då vi är under 21 år. Sköna utbytesintaren Neelu bjöd dock mig och Emma och en skön colombian vid namn Philippe på vår första riktiga cruise i Seattle. Backarna kändes ännu ngt brantare väl på plats i en bil. Bifogar en antagligen ganska klassisk utsiktsbild jag tog innan vi styrde hemåt…



Inga kommentarer: