Samtliga funna vid liv – och meddelade att de ska räddas. Enligt dagens nyhetsrön kan de dock ta upp till 4 månader (!) att borra sig ner på säkert sätt för att nå dem. Gruvarbetarna är än så länge inte medvetna om att kanske 120 dagar återstår i mörkret och den 30 gradiga värmen, hur tar man ett sånt besked?
Och hur f_n klarar man det rent psykiskt? Jag tippar en smula bittert att risken är överhängande att flertalet löper amok och största faran därnere i helvetet blir medmänniskorna. Historien fortsätter som en bisarr och märklig följetong – så långt bort och djupt nere att den är svår att föreställa sig …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar