söndag 16 augusti 2009

Nynostalgisk Porsche 911 med stor samlarpotential

Inte förvånande om det här fina exemplaret av en Porsche Carrera RS från 1992 sögs upp av tyska marknaden där priserna är högre. Helrätt med vita Cupfälgar!

Den här Porsche 964 RS låg inte ute många dagar till försäljning, och det var med en lätt tår i ögat jag upptäckte den försvinna. För det är ytterst ovanligt att exemplar av den åtråvärda RS-modellen dyker upp i det här skicket, 4775 mil och svensksåld och enligt bilderna i ett strålande skick. 575' begärde säljaren Porsche Center i Borås och min gissning är att det inte var ett underpris. En snabbkoll på tyska mobile.de skvallrar om liknande priser för mycket slitnare bilar. Då 964 RS är den kanske ultimata track day-bilen har de flesta brukats duktigt och hårt och åtnjuter stor samlarstatus idag.

Vad är då så märkvärdigt med bilen på bilderna bortsett från märkliga kulören? Effektmässigt ger den 260 hästkrafter att jämföra med vanliga Carrerans 250, men karossen är lättare och förstärkt, chassiet sänkt med 40 mm, bilen skodd med 17 tums Cupfälgar i magnesium och kupén försedd med lätta kolfiberstolar från Recaro för att nämna några av bilens features. Exemplaret på bilderna har som tillvala burbåge samt Recarostolarna med läderinlägg - så snyggt!

Med offrad luftkonditionering, elhissar, centrallås, tunnare fönsterglass och reducerad ljudisolering väger Carrera RS in på... 1230 kg! Att jämföra med dåvarande Carrera 4:ans bissiga 1450. 2 282 bilar byggdes där 290 var rena tävlingsvagnar. En modern klassiker bland 911:or, en körbar investering med tanke på värdena som klassiska Carrera RS från 1973 betingar idag. Återigen ett tecken på en rolig bil som börjat skena iväg så mkt i pris att få lär våga använda den till vad den ursprungligen byggdes för. Nämligen hårt smiskande kring legendariska Nordschleife...

lördag 15 augusti 2009

3 filmtips

Veckan har förutom intensivt restpluggande bjudit på tre riktigt bra rullar. Klart olika, men tillsammans en trio jag starkt rekommenderar.

Forne TV4-profilen Peter Magnusson klantar till det ordentligt - flera gånger i Sommaren med Göran

1. Sommaren med Göran

Okej, du kanske spyr över svensk film, särskilt komedier. En hård och nästan desperat affischering av den svenska sommarkomedin nummer ett gjorde att mina förväntningar låg någonstans kring medelstrecket. Särskilt eftersom det rör sig om filmdebut för Peter Magnusson och David Hellenius och Hipp Hipp-filmen "Morgan Pålsson - Världsreporter" är ett slående exempel på hur dåligt det kan gå när komedieseriefigurer ger sig in i filmvärlden. Men här finns inga likheter med Morgan Pålsson-filmen, rollistan är späckad och filmen faktiskt rolig rakt igenom. Någon gång känns månne Peter Magnusson lite too much, men jag garvade duktigt flera ggr och slapp känna den uttråkade känslan infinna sig. Det är givetvis långt långt ifrån idealkomedifilmerna från Lasse Åberg, men det håller ändå ihop. Och så aktuellt nu i sommartider, så skippa den inlärda skepticismen rörande svenska komedier och pallra dig iväg och se den om du vill ha en träffande och rolig sommarkomedi.

De nyfunna polarna Sydney och Peter på Rush-konsert.

2. I Love You, Man

Myskomedi med Paul Rudd och Jason Segal i huvudrollerna. Den sistnämnde är kanske främst känd från treans lätta komediserie How I met your mother. Helyllepojkvännen Peter ska gifta sig med brutalt vackra Zooey (Rashida Jones) och inser när valet av Best man kommer på tapeten att han faktiskt inte har några vänner. Vilket blir början på den lätt knöliga jakten att vid vuxen ålder ragga upp vanliga polare från ruta ett - utan att bli misstagen för att vara gay. Rudd gör en bra insats och bjuder på flera riktigt pinsamma scener, men jag diggade ändå Jason Segals karaktär Sydney som den hopplöse och störtsköne killpolaren. En riktig feel good-film med något annorlunda tema som jag starkt rekommenderar.

Psykopaten Chigurgh med sin tystnad, fula frisyr och makabra vapen.

3. No Country for Old Men

En synnerligen välgjord thriller av bröderna Coen, en duo med fyra Oscars i bagaget. Tempot är långsamt och miljöskildringen av Sydstats-USA nästan bäst. Från överviktiga landet-jänkaren i belamrade husvagnar till de vindpinande tomma slätterna. Filmskurken Anton Chigurgh är sävlig och fruktansvärt läskig på samma gång, när han inleder sjuka provocerande diskussioner och kånkar runt på en tryckluftspistol tänkt att avrätta kreatur med. En ganska krävande rulle, men stämningarna den förmedlar gör den till ett måste att se, för den som nu inte gjort det. Jag njöt i fulla drag under filmens mer än två timmar och älskar det öppna slutet.

torsdag 13 augusti 2009

Länge leve den NYA musikindustrin

Gustav vid loppmarknden på Täby Galopps parkering. Loppisarna är uppenbarligen inte enbart förlagda ute på landsbygden, det kom dessutom rikligt med folk under både lördag och söndag.

Ett besök på helgens loppmarknad vid Täby Galopp var en perfekt aktivitet efter en traditionellt blöt kräftskiva hos Karl-Oscar i Skarpäng. Besöket resulterade förutom damm över hela kroppen, i tre LP-skivor som inhandlades främst för de snygga åttiotalsnostalgiska konvoluten samt en trave Bilsporttidningar. Allt till det facila priset av trettiofem kronor. Först efteråt slog det mig att jag faktiskt har en LP-spelare i korridoren och jag kan knappt bärga mig för att se om Diana Ross – Greatest Hits fungerar. När musikkonsumtionen uteslutande består av att konstruera spellistor i tjänsten Spotify vilar LP-skivora i ett klassiskt skimmer. Och det får mig återigen att fundera över den så förändrade konsumtionsmönstrena av musikindustrin under de senaste tio åren. Det är ett faktum att skivindustrin är död.

Ett annat faktum är att det såklart går att hitta nya vägar att tjäna pengar på musik, med Apples Itunes och svenskgrundade Spotify som goda exempel. Med tillgång till tusentals och åter tusentals skivor innebär de nya tjänsterna en enda stor fest för alla musikaliskt hungriga lyssnare jämfört med situationen för tjugo år sen. Då när skivor, band och radio utgjorde en klart dyrare, knöligare och mindre musikkälla. En minskad skivförsäljning torde vara en av orsakerna till de alltfler ökade konserterna runtom i landet, en utveckling som jag inte kan kalla för annat än positiv; det lyssnas mer på musik och alltfler går dessutom och ser favoritartiserna live.

Länge leve den nya musikindustrin och må de gamla skivförespråkarna långsamt försvinna bort. Men ett tummen upp för LP-nostalgi, ut och fynda bland alla gamla second hand-prylar. Sitter du på några orepade Depeche Mode-plattor, hör av dig…

onsdag 12 augusti 2009

...Madde --> Jonas, Carl Philip --> __??__

Madeleine Bernadotte och Jonas Bergström - ett vackert och till synes perfekt par.

Knappt hade yran lagt sig efter Daniel Westlings intåg i offentligheten innan det är dags för nästa stora skräll inom kungahuset. Nu slapp vi dock en stel Youtubedeklaration av den unge och välartade Jonas Bergström från kungahuset. Hans än så länge korta ögonblick i rampljuset kändes ljusår från Daniel Westlings nervösa och flackande blick. Betänk dock att Jonas och Madde bekvämt nog är tänkta att figurera i bakgrunden, även om bara den mediala tyska fascination för fenomenet Madde tycks vara en riktigt pain in the ass.

Summa summarum, de båda två nya kungliga paren känns bara så där snuskigt lyckade att man som avundsjuk svensk skruvar lätt på sig. Snygga, framgångsrika och inte minst - kungliga. Jag vänder nu blicken mot Carl Philip. Är inte den naturliga frågan när han ska presentera sin blivande maka nu? Givetvis en vacker, framgångsrik, färdigpluggad 27-årig tös uppväxt i Saltsjöbaden med stor passion för konst och segling. Så att inte den lyckade och skimrande trenden i syskonskaran bryts...

Stressigt för Carl Philip efter Daniel och Jonas klev in i familjen?

onsdag 5 augusti 2009

Undersökande journalistik (?) och Ulva Kvarn

En mkt fin MG TF 1500 på Ulva kvarn-träffen igår. I vanlig ordning ett underskott av europeiska bilar, men i övrigt smockfullt med entusiastbilar i den härliga sommarkvällen!

En sanslöst fin Saab 99 Turbo, härligt extrautrustad med det så tidstypiska och vid den tiden helrätta jalusiet. Bilen som introducerade turbokonceptet bland personbilar och på riktigt satte Saab på den internationella kartan. Notera dekarakteristiska Incafälgarna, en stilikon bland inom bilvärlden. Helt i klass med Porsche klassiska Fuchsfälg.

Bild till Snerikes tidning inför ett reportage där jag uppmärksammar studentikosa inköpsställen i Uppsala. Vilken är bäst? Och billigast...? Entrén ovan tillhör Ica Väst, belägen nedanför studentgettot Flogsta utanför Uppsala. Enligt hörsägen butiken som säljer mest pasta i hela Sverige, något jag inte betvivlar.

Lönar det sig att storhandla? Svaret hoppas jag bjuda på i kommande nummer av Uppsalas nästa nationstidning!

Endast två och en halv dagar återstår på Fotokompaniet. Synd, särskilt nu när helsköne Mattias är tillbaks och styr labbet tillsammans med mig. På lördag blir det fest hemma i härliga Skarpäng hos Karl-Oscar.

Carreran fick lättare lackvård och det blev riktigt bra lyster i den härliga Indishrot-kulören. Turtles flytande hårdvax för exteriören samt läderfett till de knubbiga sportstolarna. Modellen känns bara mer och mer rätt ju mer mil jag lägger bakom mig. Samtidigt börjar jag undra hur det känns att köra en ur-Turbo. Är det lika skrämmande härligt som myten säger?

tisdag 4 augusti 2009

Märkesyra i obygden

Lager 157 i Sågmyras forna textilindustri - "Falu Yllefabrik Sågmyra".

Begreppet outlet har utvecklats till en smärre kultur under senare år genom en svällande handelsplats i Barkarby utanför Stockholm till alltfler nyetablerade butiker av kedjan Lager 157 på olika platser i Sverige. Hur det påverkar företagsmyt och metaproduktiva bilder av klädmärken överlåter jag till företagsekonomer och andra varumärkesstrateger att avgöra, men konstaterar att Lager 157 i Sågmyra valt en klart intressant lokal.


Kolossal byggnad med bra ljusinsläpp, elektriskt ljus var bristvara för de skumögda sömmerskorna på tiden det begav sig.

Sågmyra är en liten och till synes obetydlig ort norr om Falun mot Rättvik, men som fram till 1976 inrymde en av Sveriges största textilfabriker med tillverkning av bl.a. filtar och militärkläder. I de smått enorma och övergivna fabrikslokalerna inrättades 2006 ett Lager 157. Åsynen av den pampiga och extremt fönstertäta fasaden gjorde mig melankolisk och nostalgisk, ännu ett av alla tecken på den svenska landsbygdens förfall när våra klyschigt hederliga och genomsvenska industrier fick ge vika för utländsk konkurrens. Just därför så skönt att se att det faktiskt går att använda gamla industrilokaler till nya verksamheter. Förfallna och övergivna industrilokaler med tillhörande arbetarbostäder finns det alldeles för gott om i vårt land i en tid där alla jobbar som projektledare eller konsulter och bor i tvåa i stan med hög takhöjd alternativt praktiskt villa med gräsplätt och studsmatta i Vallentuna.

Skogarna är fulla av kantareller. Och mygg i maniska mängder!

lördag 1 augusti 2009

Åter till (jobb)festerna

Djursholms slott, en riktig gammal borg och Banérarnas högsäte. Det är ungefär vad som sitter kvar efter i alla fall tre slottsvandringar under lågstadiet. Mäktig byggnad är det hursomhelst, och vore barnsligt roligt att styra en egen fest här.

Igår fotade jag mitt första mingel efter ett uppehåll. Upplägget var ett bröllopsjubileum på trogna marker, festlokalen var gamla fornborgen och tillika kommunhuset Djursholms slott. Gästerna bjöd på uppvisning genom sitt utklädningstema och ljuset under fördrinken som hölls framför den mäktiga fasaden var helt perfekt, regnet försvann och mjuk sol tittade fram. Skoj att vara tillbaka, ser fram mot fler liknande fester till hösten. Tack till gamle fotovapendragaren Jonathan Norling som fixade fotningen åt mig. Själv stod han för ljudet och levererade många slagdängor när festsalen dukats av.

Blir några dagars nervarvande i Dalarna när fotolabbet är färdkört idag. Mängden bryggkaffe kommer vara konstant hög under dagen...

Han hade med sig en smått monstruös uppsättning låtar, slagdängenivå hög!

En trött Jonathan?


Så skönt att köra veteran-Porsche som åkbil! Efter de drygt tvåhundrafemtio första milen har den gått som en klocka. Och jag kan fortfarande inte se mig mätt på formen. Går veteranbilsägande så här smidigt största delen av tiden förstår jag inte att fler skippar opersonliga och identitetslösa massprodukter och åker entusiastbil.