Mt Rainier

Bjuder på några bilder jag tog under söndagen då vi åkte till kända Mount Rainier (4 392 meter högt), ett måste när man är i Seattle...


Vassa toppar i omgivningen.


Paradise Inn, vid toppen av serpentinvägen, ett populärt resort för turister.




Dagens gäng!


Mäktig omgivning.


Det klarnade passande nog upp lagom tills vi anlände, vi såg i princip ingenting förrän vi var inne i själva parken.


Efter passerat entréen (entréavgift till det facila priset av$20) till själva parken var stigningen mkt påtaglig samtidigt som det kylde på duktigt. Rykten säger att parken kommer stängas redan inom några veckor då vägen lätt snöar igen.




Renaud, skön paris-87a, som pluggar engineering utgjorde gruppens nya fjärdedel.


Nele.


Halvvägs upp längs bilvägen, ngn form av torrlagd flod (?).


Alpinkänslan låg i luften, skidåkningen innan hemfärd till Sverige är ett måste...


Emma och Nele. Liknande outfit (?).


Renaud CM under obligatoriska matstoppet efter all "klättring". Färdkosten utgjordes av bagels, cream cheese och Mint Oreo's. Ja, att äta rätt är ju halva grejen när man tar ut sig fysiskt på hög höjd!


Inga renar, men hjortar. Nästan tama dessutom.


Kyligt och hyfsat klart hade vi, men det började mulna på lagom tills vi drog oss hemåt.


En svartbjörn i vita ringen, hur otroligt det än må låta. Jag svor över mina korta brännvid, men motstod frestelsen att springa närmre, för så långt borta var den inte. Bergstigrarna såg vi ej, jag tvivlar fortfarande på att de finns...!?


Det var kallt!


Alltid varit fundersam till begreppet "go hiking". Fortfarande inte riktigt säker, men vår 45-minuterstur på de asfalterade småvägarna kändes mer som en lättare promenad. Rätt märklig känsla, för känslan av att befinna sig på Kebnekaisehöjd fanns klart i den tunna luften.


Alla ska med!


Det var bra mkt längre än vi hört, många timmar i Neles intima baksäte blev det.


The American sports car of today (?). version 2
Chevrolet Corvette C6 Z06, 505 hp, 0-62 mph: 3,6 sec.

Citat

"How do you guys from Sweden feel about being in a democracy? I mean, you live in a socialistic country, right?"

En sympatisk och öppen homokille på ett fik längs Broadway, Seattles mest kända alternativa gaystråk.

Jag: "I'd like a tall latte as well..."
Frodig och trött kvinna på Seattle's Best Coffee: (silence) "...ok, so here are two lottos."

Hur går det egentligen med min tänkta framsteg inom anglosaxiskan?

Seattle i bild

Långa Pike's Market, Downtown.


Pike's Market.


Pike St.


Skyskraporna verkar stora och många till en början, men är tvungen att erkänna att de faktiskt är ganska få. Men några är fortfarande läskigt höga.


Utsikt från hamnpromenaden (snarare än strandpromenaden). Går flera färjor ut till närliggande öar. Aktivitet som kvarstår att prova.


Kille i min fotogrupp, från Seattle och hängiven snowboardåkare.


Flott och nybyggt hus på 5th and Madison. Men vem ska ha råd att flytta in där i dessa tider?


Kabelbuss på Broadway.


Turiststråken vid Pike's Market.


Så mkt av omtalade Mount Rainier ser man faktiskt från Seattle. Och större delen av tiden ser man ingenting av det fördömda berget på ca 4000 meter som tillsammans med Space Needle profilerar stan. Men när det väl tittar fram ur molnen är det storslaget.


Klassisk lokal soppa som ätes i en brödskål...


Porsche 996 4S på 4th Avenue. Porschar i mängder istan!


En mkt blåsig lördag. Med lite regn och sönderblåsta paraplyer.

'
Emma i mkt smakfylld outfit, hon har uppenbarligen inte fallit för frestelsen att anamma den lokala stilen, flipflops, hoodtröja och mjukisbyxor (än?)...

En grymt skön helg!

Helgen är och förblir den där livlinan man äntligen greppar efter att ha fallit fritt några dagar, oavsett om man studentturistar i USA eller knegar i Sverige. Fredagen började bra (sov med öronproppar och var för en gångs skull hyfsat utvilad) med solsken och fransklektion 10.00 på Café Presse, precis utanför campus. Efter rätt bra tempo på lektionerna kändes det skönt att runda av pluggveckan med en chokladfylld baguette och entusiastiskt och hackigt franskpratande innan lunch.


Notera skylten, Swedish Medical Center, det stora sjukhuskomplexet som ligger på andra sidan gatan vårt hus...

Dissade för en gångs skull merparten av mina freshmen-fransk-kursare och lunchen i skolan, som är rätt fantasilös och dyr, klippte två pizzabitar på lokala Donatellos och hade turen att hitta lunchsällskap i Emma. Några avsnitt Entourage senare (lika omöjligt att plugga fredagseftermiddag i Seattle som i Uppsala) styrde jag ner mot Downtown för att köra en fika och catchup med Charlotta, min trogna vapendragare från samvetarprogrammet i Uppsala. För den som glömt var det ju tillsammans med Lotta som jag hade förmånen att pyssla ihop Snerikes tidning under våren, bland det roligare och mer kreativa jag nånsin gjort...


Långt bort från USA och Seattle - nostalgi från i våras, jag och Charlotta under slutspurten av sista numret av Snerikes tidning Aktuellt.


Nästan lövtunna pizzabitar!? I USA...? Brödpizzorna dominerar men det finns hopp. Mitt över gatan.


Anledningen till en eventuell viktökning. Cookiedough-glass, cookie dough-kakor som man kör i ugnen ett tag så att är lite lagom halvbakade. Samt lite Ben & Jerrys glass med gudomlig mintsmak och krossade Oreo's kakor...

Efter någon timme på Seattle Best Coffée precis vid mysiga Pines Market hade vi hunnit avhandla en hel del kring vår gemensamma USA-upplevelse. Lotta pluggar historia på University of Washington, som är flera ggr större än Seattle University och ligger strax norr om Downtown. Till skillnad från mig och Emma är hon borta ett helt år (och missar därmed Valborg). Jätteskoj att få dela upplevelser och intryck efter de tre första intensiva terminsveckorna om allt ifrån den amerikanska gatumentaliteten till alla förförande glassvarianter.

När Seattle's Best Coffee stängde drog jag mig hemåt medan mörkret började lägga sig över stan, men fredagskvällen bubblade av alla människor i rörelse. Kl. 21.30 blev jag upplockad av min nyfunne franskgruppskompis Tom, en skön och eftertänksam Seattle-87a, för att hänga hos några kompisar till honom. Jag möttes av ett gäng sköna jänkare, samtliga studenter på Seattle University, som var precis så trevliga och öppna som man tänker sig att USA-folket är. Vi åt chips, korv, dipsåser och drack öl och surrade politik och vardagsbryderier ända fram mot 01-snåret.


Fredag 06.30 pm, 7th & Pike St, på väg hem mot Capitol Hill.

Under lördagen lunchade Emma och jag (som enda icke-asiaterna!) med ett gäng japaner, vietnameser och kineser. Arrangör Daisuke, festlig 23-årig japsare, hade vaskat fram ett riktigt gött sushihak på Broadway och styrde (halv)bestämt gruppen rätt, samt guidade hur man faktiskt äter med de hittills fördömda pinnarna.


Flera i lunchgruppen verkade plugga merparten engelska, i alla fall under första terminen. Klart behövligt då de har det knivigt med uttalet. Men själv är jag fascinerad av de asiatiska kulturerna, så totalt annorlunda den man själv är bekant med. Jättesugen på att åka till Tokyo (erkänner att nyligen sedda Lost in Translation ökat intresset ngt...)!


Emma och jag äter sushi. Och ser enligt uppgift från tjejerna mitt emot, från Japan och Vietnam, ut som bror och syster...


Höstkänsla under lördagsfika på Capitol Hill. En cappuccino, en iste och blåbärsmuffins. Samt en underbar person mittemot...

Vi rundade av eftermiddagen med en fika på Broadway, definitiv höstkänsla i luften med gulnande träd överallt. Efter middag och några GTs drog jag och Emma på fest hos Masashi, en av ledarna under introduktionsveckan. Bland gästerna fanns, de under introveckan så tillsynes lugna, fransmännen Renaud och Clément, min sköne gruppledare Eric från San Diego och ett tiotal andra. De flesta tog med sig någon form av mat och Masashi bjöd frikostigt på vodka och virke, stämningen var mkt god...


Kvällens värd till vänster, Masashi (med påtaglig alkoholmängd i kroppen!) tillsammans med två lugna fransoserna Renaud och Clément.



Under söndagen åkte blev det äntligen en tur till Mount Rainier, bilder från den trippen kommer snart!

Unit 201 på James Street 1203

Färgklicken i hemmet utgörs av vårt lånade överkast som av förståeliga skäl för det mesta ligger ihopvikt. Kulören är minst sagt spännande.


En synnerligen bekväm och lagom fläskig soffa, perfekt att halvsova i under alla eviga reklamavbrott.


Prunkande blommor (?)


Okej, den är inte platt. Och den är varken på 42 tum eller producerad av Samsung. Till heta specifications kan dock tillskrivas Trinitron (nåt hypat i bildrörsväg hos Sony på 70-talet) samt externa antenner som effektivt sållar bland det alltför stora utbudet av kanaler.


Vita metalluckan till vänster spottar ut go och lätt inrökt värme när det kyler på.


La cuisine! Samt min datorhörna, med god överblick över alla suspekta personer som bara "är" på gatan.




Emmas beryktade walk-in closet.


Min något mindre beryktade closet (?). Ja, den lustiga öppningen i väggen där till vänster.

Avstämning nr. 1

Traditionell och stilren beer bong. Finns även med två slangar, bra för beer battles (?).

I bloggens begynnelse skrev jag :

""" Sista frågan: Finns dom!? Ja, husfesterna med den omtalade ölen i pappmuggar och de obskyra lekar som krockar totalt med den amerikanska kyskheten och snarare flirtar med svenska synden? """

Lika bra att stämma av efter förra fredagskvällen; husfesterna finns inte oväntat i allra högsta grad och pappmuggarna stötte jag på i mängder. BÅDE röda och blå dessutom. För att ytterligare spä på bilden som de lågkvalitativa highschoolrullarna har förmedlat fanns dessutom beer bongen på i alla fall ett av kvällens tre besökta hus. I sorlet framkom att det lokala rekordet (i beer bong, dvs att att sänka en burk öl så snabbt som möjligt genom att hälla ölen i tratten, bygga upp bra tryck i slangen för att sedan dricka genom att öppna vredet längst ner på slangen) låg någonstans under fem sekunder.

Då de flesta i kvällens gäng var förstaårsstudenter (18-19 år), blev det mkt flashbacks från gymnasietiden när en stor del av kvällen handlade om att hitta den ultimata festen, beklaga sig över alkoholbrist och prata olika strategier för att komma över prisvärda falskleg. En tanig och finnig kille i gänget visade stolt upp ett falskleg som sa att han var 23, ungefär fem år äldre han såg ut. Han passade samtidigt på att vara lite lagom dryg och viktig, vilket han å andra sidan hade all rätt att vara...

Ut i omgivningen

Snowqualmie Falls

Seattle må vara regnigt (det har som tur var inte börjat än, är fortfarande kring 18 grader på dagarna) och ligga långt uppe i väst, men det finns massvis med trevliga utflyktsmål på nära avstånd. Det finns gott om berg, skog, öppnare områden och vatten. Det är en fördel, för att inte säga nödvändighet, att ha bil då USA som känt är ett land konstruerat för en bekväm samt fettrik och sockerberikad livsstil. I lördags packade vi in oss i Emmas kompis Neles bil och drog söderut några svenska mil till Snowqualmie Falls. Nele är också utbytesstudent på Seattle University under hösten. Bilens besättning innehöll även en till europé i form av Neles landsman och tillike kursare Chris.


Cirka en kvarts promenad ner från den bergiga och delvis slingande vägen innan vi kom fram vattenfallet.


Ingen sheriff i närheten så.


Skön picknick vid Snowqualmie Falls.




Snowqualmie Falls.


Nele posar med sin D70s vid några rediga om än lätt överblommade solrosor.


Chris från Tyskland, körde genomgående låg profil under dagen.


Härligt amerikansk farm utanför Snowqualmie, såldes pumpor, majskolvar, zucchinis och annat gott.


Sömnig stämning.


Allt är ju som bekant större här.




Mkt amerikanskt och pittoreskt litet samhälle.


The American sports car of today (?).


Det är relativt Porschetätt i Seattle, och överraskande många gamla 356or. Den här snygga kupén stod utanför vårt pizzahak, Donatellos, mitt över gatan. Men fyra avgasrör och bagageräcke...?